Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Den straffade fåfängan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den straffade fåfängan.
noga dörren efter mig och tittade på hans saker ute på sten-
hällen. För resten var det ingen italienare — det var en tysk
jude. Han hade en stor låda på ryggen med så mycket in-
tressanta saker uti, och han berättade för mig, att han arbe-
tade så strängt för att få ihop så mycket pengar, att han
kunde hämta hit sin hustru cch sina barn från Tyskland. Han
talade så känslosamt om dem, att det rörde mitt hjärta, och
jag fick så’n lust att köpa någonting av honom för att bidraga
till ett så gott ändamål...
Då rätt som det var fick jag syn på en flaska med hår-
färg. Handelsmannen sa’, att det var garanterat för att färga
varje hår vackert korpsvart och att det inte gick av i tvätten.
I blinken såg jag mig själv med härligt korpsvart hår, och
frestelsen var oemotståndlig... Men flaskan kostade sjuttio-
fem cents, och jag hade bara femtio cents kvar av mina kyck-
lingpengar. Jag tror, att handelsmannen hade ett gott hjärta,
för han sa’, att eftersom det var jag, så skulle han sälja flaskan
för femtio cents, och det var precis detsamma som att skänka
bort den. Då köpte jag den, och så fort han hade gått, gick
jag hit upp och slog upp flaskan och strök på av färgen med
en gammal hårborste, alldeles som det stod på den tryckta
anvisningen. Jag använde upp hela flaskan, och o, Marilla —
— när jag såg den hiskliga färgen, som mitt hår fick utav
smörjan, så ångrade jag så förfärligt, må Marilla tro, att jag
burit mig styggt åt. . . Och jag har ångrat mig hela tiden
sedan ...
— Ja, måtte nu det här tjäna dig till varning, sade Ma-
rilla strängt, så att du inser, varthän fåfänga kan leda, Anne.
Ja, himlen vete, vad vi nu ska ta oss till med dig. . . Vi fä
väl börja med att tvätta dig duktigt och se, vad det kan göra.
Anne hällde nu sitt handfat fullt med varmt vatten och
tvättade håret av alla krafter med både grönsåpa och tvål.
Men ehuru den kringvandrande handelsmannens pålitlighet
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
