Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. De nya seminaristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya seminaristerna.
dagliga förödmjukelsen. Förgäves drog hon sig till minnes
varje detalj från händelsen med det röda håret och griffeltav-
lan och sökte mana fram den forna oförsonliga vreden. Den
hade flammat upp för sista gången den där dagen vid sjö-
stranden. Anne kände, att hon hade både förlåtit och glömt
utan att själv veta det. Men nu var det för sent.
Den enda ljuspunkten var, att varken Gilbert eller någon
annan, ej ens Diana, någonsin skulle få en aning om hur led-
sen hon var och hur hon ångrade, att hon varit så envis och
oförsonlig. Hon beslöt att »hölja sina känslor med outgrund-
lighetens slöja», och hon lyckades så pass bra härmed, att
Gilbert, som måhända ej var fullt så likgiltig som han lät på-
skina, ej kunde trösta sig med någon illusion om att Anne
gick och sörjde över hans beteende mot henne. Den enda
klena tröst, han hade, var att hon obarmhärtigt snäste Charlie
Sloane, när denne gjorde något försök till närmande.
För resten gick vintern sin jämna gång, och med de
husliga plikterna och de trägna studierna omväxlade stundom
någon liten förströelse. För Anne gledo dagarna som skim-
rande pärlor på årets halsband. Hon var flitig, intresserad
och lycklig; hon hade läxor att lära och utmärkelser att vinna,
underhållande böcker att läsa, nya sånger att öva in, trevliga
lördagseftermiddagar i prästgården hos fru Allan. Och så,
nästan innan Anne visste ordet av, stod plötsligt våren utan-
för Grönkullas tröskel, och hela världen blomstrade ånyo.
Då blev det liksom litet mindre fart i studierna... De
blivande seminaristerna, som sutto kvar i skolan, medan kam-
raterna skyndade ut till grönskande stigar och lummiga dungar
och välbekanta sittplatser nere vid sjön, tittade vemodigt ut
genom fönsterna och upptäckte, att franska övningar och al-
gebraiska problem i viss mån förlorat den tjusning och den
eggelse, som de ägt under de kulna vintermånaderna. Till
och med Anne och Gilbert slöade till en smula. Både lärare
- 266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
