Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. I det tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det tysta.
- Historiska klubben är upplöst. Vi hade inte tid med
den - eller kanske rent av att vi tröttnade på den . . . Det
var så fjantigt att bara skriva om kärlek och mord och rym-
ningar och dystra hemligheter. Ibland få vi öva oss i skolan
att författa själva, men fröken Stacy vill inte låta oss skriva
någonting annat än vad vi själva skulle kunna uppleva i
Avonlea, och hon är ganska sträng i sin kritik. Så får man
också själv ögonen öppna för sina svagheter . . .
— Du har nu bara två månader kvar till inträdespröv-
ningen, sade Marilla. - Tror du, att det lyckas för dig?
Anne huttrade till.
- Jag vet inte. Ibland tänker jag: visst går det bra -
och ibland kommer det en sådan skrämsel över mig. Vi ha
pluggat flitigt, och fröken Stacy har varit outtröttlig, men nog
kunna vi bli kuggade i alla fall . . . Alla ha vi någon stöte-
sten. Min är geometrien förstås, och för Jane är det latinet,
och ett par av de andra äro dödligt rädda för algebran. I
juni ska fröken Stacy ge oss en duvning och sätta på oss
sådana frågor, så att vi precis kunna veta, hur examen går
till ... Om det ändå väl vore över! Det ger mig ingen ro . . .
Ibland vaknar jag upp mitt i natten och undrar, vad jag ska
ta mig till, om jag blir kuggad.
— Gå ett år till i skolan och se’n försöka omigen, sade
Marilla helt obekymrat.
— Nej, det rår jag inte med . . . Tänk, vilken skam att
bli kuggad, i synnerhet om Gil — om de andra gå igenom!
Och jag får nog sådan examensfeber, att jag kommer att
svara alldeles uppåt väggarna.
Anne suckade och tog med en ansträngning blicken
från den unga och trollska våren utanför, som vinkade och
lockade med blå himmel, balsamiska fläktar och spirande
grönt. Hon fäste beslutsamt tankarna vid boken. Andra vå-
rar skulle komma, men Anne kände sig övertygad öm, att
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
