- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
279

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Namnlistan.
lade mig, och önskade, att du hade varit hos mig. Jag plug-
gade inte, för det hade jag ju lovat fröken Stacy att inte göra,
men det var lika svårt att låta bli att öppna min geografi som
det förr i världen var att låta bli att läsa en saga, innan
man kunde sina läxor.
När vi kommo fram till Seminariet, så var där tjogtals
med inträdessökande från alla trakter av ön. Den första, vi
såg, var Moody Spurgeon, som satt på trappan och muttrade
en lång ramsa för sig själv. Jane frågade honom vad i alla
dar han höll på med, och han sa’, att han läste igenom hela
multiplikationstabellen om och om igen för att lugna sina
nerver och vi skulle för allt i världen inte avbryta honom,
för då blev han rädd och glömde allt vad han kunde . . .
Men multiplikationstabellen höll allting sittande i huvudet på
honom!
När vi fått våra platser inne i de olika rummen, måste
fröken Stacy gå ifrån oss och lämna oss åt vårt öde. Jane
och jag sutto tillsamman, och Jane var så lugn, att jag rik-
tigt avundades henne. Hon behövde minsann ingen multipli-
kationstabell för att hålla ihop tankarna. Jag undrade, om
jag såg ut som jag kände mig och om de andra kunde höra
mitt hjärta bulta tvärs över rummet.
Så kom det en herre in och delade ut ämnen till den
engelska uppsatsen. Mina händer blevo iskalla, och det gick
bokstavligen runt för mina ögon, när jag tog upp det pap-
peret jag fått. Några hemska sekunder kände jag det alldeles
som jag gjorde för fyra år sedan, när jag frågade Marilla, om
jag skulle få stanna kvar på Grönkulla — men se n klarnade
det inom mig, och mitt hjärta började slå igen jag har
visst glömt att säga, att det hade alldeles stannat . . . För
jag förstod, att det ämnet kunde jag göra någonting utav.
Klockan tolv fingo vi gå hem för att äta middag, och
sedan gingo vi tillbaka för för att förhöras i historia. I histo-
— 279

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free