Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Ute i stora världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute i stora världen.
— Visst inte, sade Diana och drog upp rullgardinen. -
Det är en härlig afton, och här kommer visst inte att falla
någon dagg. Titta på månskenet!
— Jag är så glad att mitt fönster vetter åt solupp-
gången, sade Anne och gick fram till Diana. — Det är så
härligt att se morgonen gry över de där långsträckta åsarna
och glimma fram mellan furornas toppar. Det är lika nytt
för varenda morgon, och jag tycker liksom att jag badar min
själ i det där allra första solskenet... O, Diana, jag håller
så mycket av mitt lilla rum. Jag vet inte, hur jag ska kunna
trivas utan det, när jag flyttar till stan i nästa månad...
— Det ska vi då åtminstone inte tala om i afton, bad
Diana. — Jag vill inte tänka på det, jag blir så ledsen och
olycklig, och jag vill verkligen ha roligt i kväll. — Vad är det
du ska deklamera, Anne? Är du rädd?
— Inte alls. Jag har nu deklamerat så ofta, att jag all-
deles övervunnit den där oron. Jag har valt ett stycke, som
heter »Ungmöns ed» — det är mycket rörande. Laura Spen-
cer ska läsa upp en komisk bit, men jag tycker mera om att
ha folk att gråta än att skratta.
— Vad ska du ta, om de ropa in dig?
— Åh, det göra de visst inte, sade Anne.
Men hon var ej utan en liten hemlig förhoppning, att
de ändå skulle göra detta, och hon föreställde sig redan, hur
hon morgonen därpå skulle berätta för Matthew vid frukost-
bordet om aftonens triumfer.
— Nu ha vi Billy och Jane här - jag hör vagnshjulen.
Kom, så gå vi!
Billy Andrews yrkade på att Anne skulle åka i framsätet
hos honom, så att hon gav motvilligt efter och satte sig där.
Men hon skulle bra mycket hellre ha velat sitta på baksätet
hos flickorna, där hon kunde ha pratat och skrattat så mycket
henne lyste. Prat eller skratt kom just icke i fråga i Billys
Monlgomery, Anne på Grönkulla. — 289 IQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
