- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
294

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Ute i stora världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ute i stora världen.
Jane blevo bjudna att vara med, eftersom de kommit i Annes
sällskap. Men Billy stod ingenstädes att anträffa — han hade
satt sig i säkerhet, när han anade, att det var fara å färde.
Men han stod helt trygg på sin post och höil hästen, när
allting var slut, och de tre flickorna muntert kommo ut i det
stilla, silverglänsande månskenet.
Anne drog djupt efter andan och såg upp mot den klara
himlen över furornas mörka toppar.
O, det var skönt att vara ute igen i nattens renhet och
tystnad! Hur stort och stilla och underbart allting var! Havets
brusande ljöd helt sakta, och de branta strandklipporna reste
sig likt barska jättar, som vaktade förtrollade kuster.
— Har det inte varit bedårande! suckade Jane, när vag-
nen satte sig i rörelse. — O, den som ändå vore en rik mil-
jonärska och finge bo om sommaren på ett hotell och gå
med juveler och urringade klänningar och få äta glassmaränger
och hummersallad varenda dag! Det vore väl bra mycket
roligare än att läsa med barn ... Anne, din deklamation var
storartad, fast jag ett tag trodde, att du aldrig skulle börja.
Jag tycker den var bättre än fru Evans’.
— Tala inte så där, Jane, sade Anne hastigt, det låter
så .. . enfaldigt... Den kan ju omöjligen vara bättre än fru
Evans’, hon är en skådespelerska, och jag är bara en skol-
flicka med en smula hum om hur det ska gå till... Jag är
fullt belåten, om publiken inte tyckte, att jag alldeles skämde
bort min sak.
— Jag har en komplimang att föra fram till dig, Anne,
sade Diana. — Åtminstone tror jag, att det måste vara en
komplimang, att döma av tonen. Det var en herre nedifrån
Staterna, som satt bredvid Jane och mig och som såg så
artistisk ut, med kolsvart hår och likadana ögon. Josie Pye
säger, att det är en mycket framstående målare och att hennes
mammas kusin i Boston är gift med en herre, som har varit
294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free