Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Välbeställd seminarist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välbeställd seminarist.
härda ut där så länge... Du borde inte lipa, Anne, det är
verkligen inte klädsamt, för din näsa och dina ögon bli röda,
och se’n med håret så blir det nästan väl mycket av det goda...
Vi hade en väldigt intressant lektion i dag — åh, vad den
franske professorn ä’ stilig! Så’na mustascher han har...
Anne, har du någonting, som duger att äta? Jag är så sjuk
efter något gott. Hi hi — jag kunde väl tro, att inte Marilla
skulle låta dig fara tomhänt. Det var därför jag kom hit.
Annars skulle jag ha gått i parken med Frank Stockley för
att höra musiken spela. Han ä’ inackorderad på samma ställe
som jag, och det ä’ en kilig pojke. Han såg dig i klassen i
dag och frågade, vad det var för en rödluva. ..
Anne började just undra, huruvida ej ensamhet och tårar
voro oändligt att fördraga framför Josies sällskap, då inträdde
Jane och Ruby, vardera med »seminaristmärket» — en schar-
lakansröd rosett — prydligt faststucken vid ytterkoftans upp-
slag. Som Josie och Jane för närvarande vore osams och
ej talades vid, försjönk Josie i tystnad, men tuggade peppar-
kakor och gorån så mycket ivrigare.
— Hå hå ja ja, suckade Jane, jag tycker, att jag levat
många månader se’n i morse. Jag borde vara hemma och
sitta och plugga i min Virgilius — kan man tänka sig en
så’11 fräck en, som gav oss tjugo rader i läxa genast den
första dan .. . Men jag hade ingen ro att sätta mig ned...
Anne, vad ser jag? Tårar på kinden? Om du har gråtit, så
neka inte, jag ber dig! Då återfår jag en smula av min för-
lorade självaktning, för jag tjöt alldeles förskräckligt, när Ruby
kom ... Är man inte ensam om att göra dumheter, behöver
man inte skämmas så mycket. Äppelkaka? Jo jag tackar jag!
Ack ja, en liten bit! Mums, mums — den har den rätta
Avonleasmaken, det känns minsann.
Ruby, som såg, att seminariets årsberättelse låg framme
på bordet, ville veta, om Anne ämnade tävla om guldmedaljen.
- 302 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
