Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Den långa vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långa vintern.
låta bli att tycka, att det skulle vara mycket roligt att ha en
sådan vän som Gilbert att skämta och prata med och utbyta
tankar med om böcker och studier och mål i livet. Gilbert
hade ärelystnad, det visste hon, och Ruby Gillis var väl knap-
past rätta personen att debattera sådant med .. .
Det fanns ej ett spår av sentimentalitet i Annes känslor
för Gilbert. Gossar voro för henne, när hon över huvud
taget tänkte på dem, endast möjligen blivande goda kamrater.
Om hon och Gilbert varit vänner, skulle hon ej ha frågat
efter, hur många andra vänner han hade eller med vem han
gick. Flickvänner hade hon många, men hon hade en in-
stinktlik förnimmelse av, att även manlig vänskap kunde ha
sin uppgift att fylla, när det gällde att klara begreppen om
gott och redbart kamratskap och vidga synkretsen i allmänhet.
Om blott Gilbert någon enda gång hade följt henne hem från
tåget, över de prasslande fälten och längs de mossiga stigarna,
skulle de ha kunnat fördjupa sig i både glada och allvarliga
samtal om den nya värld, som nu öppnat sig för dem, samt
om sina förhoppningar och strävanden i samband därmed.
Ruby Gillis förtrodde också Jane Andrews, att hon ej
förstod hälften av vad Gilbert Blythe sade — han talade all-
deles som Anne Shirley, när hon ibland hade sina »ryck»,
och hon för sin del insåg inte, varför man skulle gå på och
bråka om böcker och läsning också den tiden man hade ledigt
från skolan ...
På seminariet samlade Anne småningom en liten vän-
krets omkring sig, tänkande flickor med fantasi och ärelyst-
nad precis som hon själv. Med Stella Maynard och Priscilla
Grant kom hon snart på förtrolig fot, varvid hon upptäckte,
att den sistnämnda unga damen med sitt bleka, själfulla an-
sikte var full av odygd och upptågslusta, medan den svart-
ögda, rosenkindade Stella gick med hågen full av längtan och
luftslott, lika sköra och glittrande som hennes egna.
Montgomery, Anne på Grönkulla. 305 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
