Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Kröken av vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kröken av vägen.
— Du far inte till Redmond? — Marilla lyfte sitt stac-
kars rödsvullna ansikte ur händerna och såg på Anne. - Vad
i all världen menar du?
— Precis vad jag säger. Jag ber att få lämna tillbaka
stipendiet. Det beslöt jag kvällen efter det du kom hem från
staden. Marilla, käraste Marilla, inte kan du tro, att jag skulle
kunna lämna dig ensam i all din sorg efter allt vad du har
gjort för mig? Jag har tänkt och funderat så mycket... Låt
mig nu berätta mina planer för dig! Herr Barry vill ju arren-
dera lantbruket nästa år? Då slipper du alla bekymmer för
det. Och jag ämnar ta mig en lärarinneplats. Jag har sökt
platsen här — men den lär jag nog inte få, för skolrådet har
lovat den åt Oilbert Blythe. Men skolan i Carmody kan jag
få - det sa’ mig herr Blair i går kväll i butiken. Det är klart,
att det inte blir så roligt och bekvämt, som om jag hade fått
platsen här i Avonlea, men jag kan ju ändå få bo hemma och
själv skjutsa mig fram och åter till Carmody, åtminstone så
länge vädret är vackert. Och även i vinter kan jag komma
hem om fredagarna. En häst få vi ha kvar för det. Åh, jag
har tänkt ut alltihop, må du tro! Jag ska läsa högt för dig
och pyssla om dig och hålla dig vid gott humör. Du ska
inte behöva sitta och leds och känna dig ensam. Vi ska få
så hemtrevligt och skönt här, du och jag på tu man hand.
Marilla hade lyssnat, som om hon ej kunde tro sina öron.
— Ack, Anne, allting skulle gå lättare för mig, om du
vore här, det vet jag nog. Men jag kan inte låta dig göra
ett sådant offer för min skull. Det skulle vara rysligt illa gjort.
— Så du säger! — Anne skrattade glatt. — Här är inte
tal om något offer... Ingenting kunde väl vara värre än att
skiljas från Grönkulla — ingenting kunde göra mig mera ont.
Vårt kära gamla hem måste vi behålla. Mitt beslut är fattat,
Marilla — jag far inte till Redmond, jag stannar tvärtom här
och tillträder en plats. Var du inte ledsen för min skull!
- 326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
