- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
331

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Kröken av vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kröken av vägen.
— Gilbert, sade hon med högröda kinder, — jag ville
tacka dig för att du givit mig platsen vid skolan. Det var
mycket snällt av dig - och jag hoppas du måtte förstå, hur
jag uppskattar din godhet.
Gilbert fattade ivrigt den framräckta handen.
- Det var inte någon särskild godhet, Anne... Jag
var glad att kunna göra dig den lilla tjänsten. Bli vi goda
vänner efter detta?
Anne skrattade och försökte draga åt sig sin hand.
- Ack, Gilbert, jag förlät dig av hela mitt hjärta den
där dagen nere vid sjön, fastän jag sade sådana ovänliga ord.
Jag har burit mig bra dumt åt. .. Men — jag kan ju lika väl
tala om det - jag har ångrat mig så mycket.
- Nu ska vi bli de allra bästa vänner, utbrast Gilbert
glatt. — Vi äro födda till att vara goda vänner, Anne - nu
har du länge nog trotsat ödet! Jag vet, att vi kunna hjälpa
varandra pä många sätt. Du ämnar ju studera på egen
hand, inte sant? Det ska jag också. Kom nu, så följer jag
dig hem. . .
Marilla tittade nyfiket på Anne, när denna kom in i
köket.
— Vem var det, som kom uppför avtagsvägen med dig,
Arme? ..
— Det var Gilbert Blythe, svarade Anne och kände till
sin förtret, att hon rodnade. — Jag mötte honom i Bariys
backe
Jag trodde inte du och Gilbert Blythe voro så goda
vänner, att du skulle stå en halvtimme vid grinden och spraka
med honom, sade Marilla med ett litet leende.
- Nej, det ha vi heller inte varit - vi ha varit duktig
osams . .. Men nu ha vi kommit överens om, att det ar
mycket förståndigare att hädanefter vara vänner. a vi ver
ligen stått där en halvtimme? Jag trodde det bara var nagra
- 331 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free