Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duktiga Annika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Annika gick hem och bjöd på smultron till kvällsmat. Och mamma bjöd på
socker och grädde till. Och pappa sa, att han aldrig förr smakat så goda smultron.
Sedan bad Annika att hon skulle få ett ben och ett par sockerbitar för att ge den snälla
hunden, som hjälpt henne så bra med Majros. Och det fick hon, och mamma gav henne
några morötter till kaninerna också.
Och hunden viftade på svansen och var så glad, när Annika kom, och han visade
henne genast var kaninerna fanns. Du må tro att de var lustiga!
Och just som Annika höll på att mata kaninerna, kom Skryt-Olle för att mata dem
han också.
— Nu säger han nog, att han har kaniner därhemma, som är stora som elefanter,
tänkte Annika.
Men det sa inte Olle. Han brydde sig inte om att skryta längre, för han tyckte själv,
att det lät dumt. Därför hade Olle och Annika riktigt trevligt tillsammans, medan de
matade kaninerna. Men ibland hörde de ett långt “muuu“ från hagen. Det var från Majros,
som gick där och betade och letade och rakt inte kunde förstå, vart alla de goda
klöverblommorna tagit vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
