Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
En vacker dag, det var midsommardagen,
kom den spetsbofven capitain Wallner (J’ap-
pelle un chat un chat et Rolet un fripon) —
en herre med färgad peruk, långa, smala ben,
armar som en hummer och hökfysionomie —
han var hvad han såg ut att vara, en canalje
spelare, som förledt min son till alla möjliga
bétiser och extravagancer. Morgonen derpå var
min Gösta ruinerad — och död. Från den
dagen, flyttade jag åter in i Karttula gamla
hufvudbyggnad. Enkan, utan education i högre
mening, utan stolthet, karaktär och den sjä-
lens styrka och höghet, som endast många
generationer fostra, var anéantie. Hon var
bokstaflligen rien de tout, utan vilja, utan
kraft, utan förmåga. Du kan förstå, att jag
icke i händerna på henne kunde lemna vår
Carl Alexander och vårt kära gamla herresäte
Karttula gård. Man är icke egoist, man lef-
ver icke ensamt för sig sjelf, utan i och med
de generationer, som lefvat före oss och för
dem som komma efter oss. Jag beslutade alt
uppoffra allt för denna sista telningen af en
illuster ätt, att åter försöka taga vid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
