Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
och nätter har jag grubblat och tänkt, huru
jag skulle vinna dig åter. Ack, intet medel
fans! Till slut har jag resignerat, försoffats,
förstenats, fördragit allt. Allt för din skull,
i hopp att du skulle hafva det godt. Att för-
lora sig själf är ett fel. Jag har straffats där-
för. Barn vänja sig hastigt vid och vänja
sig hastigt från dem, som omgifva dem. Jag
måste bekänna, att jag snart nog blef dig
främmande. Jag beskyller ingen därför, och
förlåter alla, som skilt oss åt, men det har
smärbat mig mer än du kan ana. Det har
sugit mitt hjärteblod, tappat lifvet droppe för
droppe ur mig, har dödat mig icke på en gång,
men småningom, pinande långsamt. Se der,
hvad jag har velat säga dig.
Ännu en sak. Din uppfostran är väl hun-
nen så långt, att några lärdomar från din
stackars obetydliga mor icke mera torde göra
till eller från, men då jag ser, i hvilken rikt-
ning den redan nu går, en riktning, som jag
icke kan gilla och icke kan ändra, ber jag
dig minnas, att jag, din mor, hört till den
borgerliga klassen, att den har samma kraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
