Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
strandens alar och sågo, huru löjorna lekte i
vattenbrynet, - hörde de samma sång i våg-
sqvalpet. När de ystra af fröjd trefvade sig
fram mellan ormbunkar och slån, qvittrade
gransångaren från skogens gömslen samma sång.
När de rädda att gissa till hvarandras tan-
kar och vaknande aningar, hand i hand hunno
till det gamla huset och lyssnade, utan att
våga se på hvarandra till aftonvindens orgel-
toner i popplarnes och lindarnes kronor, då
hörde de den igen.
Och timmar förrunno och dagen förgick
som lyckliga timmar och dagar förrinna, och
qvällen föll på och skuggornas tropp från sko-
garnas gömsel steg smygande opp och svepte
i luftiga töcken jorden. Det blef så tyst, så
tyst och intimt, att den sorlande bäcken tyck-
tes indiskret. Men ju tystare det blef om-
kring dem, dess häftigare brusade det inom
dem. Och lidelsernas storm svällde och svällde
och lyftade dem högre och högre upp ur de-
ras vanliga fåra, och i berusande fart bar det
af öfver alla gamla känningsmärken för pligt
och bud, för ondt och godt. Och ju högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
