Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Ja han var redan länge fjoskig mest på
allting utom att läsa och skrifva kärleksvers,
men se det kunde han. Vintern om hyarje le-
dig stund reciterade han upp poesier för henne.
När Alice som tolfårig sprang omkring
på inrättningens gård bland allt detta mänsk-
lighetens affall, som myllrade där i hundratal,
hade han fäst sig vid det vackra barnet. Hen-
nes goda minne, hennes musikaliska uppfatt-
ning och förmåga af reception, blef för den
förryckta skönhetsdyrkaren en ny blank och
oskrifven tafla, i hvilken han ristade för långa,
långa år allt hvad han engång själf studerat
och älskat, ordprål och uppsvälda känslor, falsk
och äkta poesi, allt, som engång förslappat
hans sinnen, förtärt hans arbetsförmåga och
gjort honom till den slattriga varelse han var.
Poesin hade blifvit ett gift för honom,
ett slags morfin, som söfde hans själ, lät ho-
nom glömma, ett gift, som verkade rusande
på hans nerver som starkt vin, hetsande som
champagne och mosel. Poesin lät honom för-
gäta nuet, hvad han var och varit, försatte
honom i ett nytt läge, gaf honom andra idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
