Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
att hon visst icke ville besvära honom med
sin näryaro.
Malm tyckte, att han skulle ha förlåtit
äfven hårda ord. Men Alice tog allt emel-
lanåt vara på sina poetiska reminiscenser, gaf
repliker i jamber och daktyler, något, som
Malm icke kunde lida, och som gjorde, att
han ansåg alltsammans för en komedi och blef
än mera vred.
Han var också häftigt uppretad öfver hvad
han hört hos stjufmodern och förehöll henne
detta i skarpa ordalag, som dock föga berörde
Alice. Hon tyckte riktigt nog, att det var
en sak, som angick henne ensam. Slutet blef
väl försoning, men från och med nu var där
ett svalg emellan dem. Hvad de än gjorde
för att fylla detta svalg, att gömma den af-
grund, som skilde dem, hölja den i blomster,
icke låtsa se den, den fanns där och vidgades
allt mer; förtroendet å Malms sida var borta.
Det blef en lång historia, som kan berättas i
få ord. I våra kärr och mossar växer en ört,
som samtidigt bär så motsatta ting, som blom-
mor och fjolårets mogna frukt. Malm erfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
