Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Och han gjorde det, vände modigt om
till sitt hem, trefvade sig fram mot vind och
vatten, så godt han kunde. När han kom till
huset, där han bodde, var porten redan stängd.
Just vid porten fick en stormvind än engång
fatt i honom och ville med all- gevalt öfver-
tala honom att komma med. Men nej, in
skulle han. Han sökte rätt på nyckeln, fann
den efter mycket letande mellan fodret och
öfvertåget till sin ytterrock — ändtligen —
och med anamma, ett sådant nöt man kan
vara ändå, att gå ut i det här vädret”, vred
han om nyckeln i porten, och skulle just stiga
in, då han hörde en snyftning och en suck
alldeles invid sig. Han vände sig hastigt om
och vid skenet af en gaslåga, som då och då
flammade till, såg han en ung qvinlig gestalt
lutad mot portomfattningen. Det var Alice.
Nå, det behöfdes ännu. Han mindes huru ore-
sonlig hon var sista gången de träffades, huru
hon hade plågat honom med orimliga påstå-
enden, med oändliga tirader. Och nu sköt vre-
den upp hos Erik, nej icke vreden: det var
för första gången han kände hatets gadd stinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
