Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
skulle vara belåten med sitt yrke, icke ens
professorerna och de hade ändock husrum och
mat för hela året. Därför voro konstnärerna
ett retligt, oförnöjsamt, nervöst slägte, öfver-
allt i hela världen splittrade och oeniga sins
emellan. Ja, ja, huru sade redan romarene?
jag har glömt min latin ,irritabile genus" det
retliga slägtet. Diskussionen tog fart, man ta-
lade högljudt, så att musiken knappast hör-.
des. Så kom maten in. Lind och Sillén, all-
tid vid aptit, rättare alltid hungriga, slogo sig
på allvar öfver asietter och fat och gåfvo tu-
san i dispyten.
Notarien försvarade sin romantiska upp-
fattning med ifver, han talade radikalt om
snillets rätt, gudaborna genier, konstnärsfrihet
m. m, och fann ifrigt medhåll bland de yng-
sta i skaran,
Malm hade setat tyst en god stund och
hört på de andra. Nu tog han i tu med det
ofta diskuterade ämnet och framhöll sina åsig-
ter. Konsten var den grymmaste af alla gu-
dar. Den fordrade sin man helt, icke blott
hans tid, nej, hans tankar, hans varmaste, dju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
