Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
han sjönk ned på stolen tillintetgjord. Alice
kallade honom, det gällde Hf och död. Dagen
därpå reste han tidigt om morgonen med för-
sta tåg.
Det blef en upprörd tid för Malm. Nu,
då han bäst behöfde samla sina tankar, nu,
då arbetet fordrade honom som mest, nu kom
allt detta öfver honom; också detta år var
förloradt. & SA
Det sista minne han hade från denna tid
var en bild, som för evigt ristade sig i hans
själ. En landtlig kyrka omgifven af mörka
furor och löflösa träd. Ur den snököljda mar-
ken stucko enkla grafvårdar och svarta kors
fram. Snön låg alnshög, orörd af vandrarens
fot öfverallt utom från porten till en liten
graf, dit en väg 1 hast blifvit uppkastad. Vid
grafven stodo en prest och en klockare, hvar-
dera huttrande och frysande och skyndade på
med förrättningen. En liten likkista hade sänkts
i den frusna jorden och tungt föll gruset på
dess lock. När presten och dödgräfvaren gått,
stod en ung man och en vacker blek gvinna
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
