Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tab. 33.
Niclis Abjörnasson (son af Abjörn Sixtensson,
Tab. 32), till Sahleatad och Engsö; Väpnare; Var
1318 Svea Riket Råd och 1325 Riddare; Konungens
Drotts 1335, med ganska vidsträckt fullmakt; Var
1351 och följande åren Lagman i Westmanland och
Dalarne; † 1359. Hans embeUbe fattning, såsom
Drota, dertill han utnämndes den 18 Maj 1335, hade
nppbört före Juni månad 1337, då Drotts-embetet
af annan person innehades, men han fortfor dock att
rara en af de mest begagnade inom Konungens Råd,
samt var en af de fyra Rådsherrsr, som Konung
Magnus, vid sin af resa till Norrige den 6 Dec. 1344,
förordnade att under hans frånvaro förestå Regeringen
i Sverige; instiftade Prsebenda Corporis Christi
(Heliga Lekarna prsebenda), i Helga Trefaldighets chor
i Upaala domkyrka, och gaf dertill gods; förde i
sitt vapen en sparre, stundom omgifven af tre små
rosor; såsom en hans son slutligen har Peringsköld
och andra. Genealoger efter honom oriktigt upptagit
Herr Bengt eller Benedicter Niclisson (Oxenstjerna),
kvarigenom således Oxenstjernorna länge räknats som
Spärrar på fädernet, men han var blott hans svärson
el er måg, h vilket bestyrkes af ett dennes perabref,
datermdt den l:a Jan. 1370 och befintligt i Falken-
bergska samlingen i Linköpings Gymnasii-bibliothek,
deri han kallar nedanstående Ingeborg Niclissadotter
sin kära hustru. — Gift l:o, det han var 1331 —
33. med Helma Magnusdotter ; dotter af Vice
Lagmannen i Östergöthland Magnus Waldemarsson, som
kade till vapen en trestyckad sköld: — 2:o med
Bengta Abrahamsdotter, hvilken 1359 gjorde sitt
testamente.
Barn:
1. Göstaf Niclisson; Lefde 1340; † ung och ogift.
2. Ingeborg Niclissadotter, till Sablestad och Engsö;
Var 1377 den 11 Juli död. — Gift l:o 1345 10/11
med Riddaren, Riks- Rådet och Riks Marsken Sten
Thuresson (Bjelke, N:o 8), till Engsö, † 1350,
sommartiden, före Sept. månad: ?-.o på 1350-talet med
Biddaren oeh Riks-Rådet Bengt Niclisson (Oxenstjerna,
N:o 1), till Salistad, som lefde 1406.
2. Ingrid Niclissadotter. Uppgifves varit gift med
Riddaren och Riks- Rådet Magnus Niclisson, som hade
till vapen en trestyckad sköld och stupade vid
Östanbro i Mars 1365.
Tab. 34.
Knut Abjörnsson (son af Abjörn Sixtensson, Tab.
32), till Kind och Hästerum; R.ddare; Bekant 1312
-1348.
Barn:
Carl Knutsson.
Laurentz Knutsson.
Kjerstin Knutsdotter; Lefde 1332. Gift med
Gierd Tyrkilsson (Oxenstierna, N:o 1), som lefde
1342.
Göstaf Knutsson.
Tab. 35.
Nanne Abjörnasson (son af Abjörn Sixtensson,
Tab. 32); Riddare; Lekbroder i Eskilstuna kloster
1341. — Gift med Gunnor Sture, som lefde 1349;
dotter af Gustaf Tuneason, till Ringudehult.
Tab. 36.
Ulfo Abjörnasson (son af Abjörn Sixtensson, Tab.
32), till Tofta; Var 1319 Riddare oeh Svea Rikes
Råd samt Lagman- i Tio härader, hvilket allt han
var ännu 1347; † på 1350-talet. Han var 1327
den första och förnämsta ibland Sudermanna-lsgens
revisorer i Örebro; förärade 1330 jordegor till
Dagsbergs kyrka i Östergöthland, till själamässors hål-
lande för sig sjelf och sin fru, Christina; namnes
1335 i Niclis Abjörnasson (Sparres) Riksdrotts-full-
makt; finnes hafva i Helsingborg ibland Riksens Råd
undertecknat Konung Magnus Ericssons Stadga om
Skånes förening med Sverige; var 1345 en af de
tre, hvilka skulle utarbeta en allmän Landslag ; gjorde
sig slutligen känd för insigter, stor förmögenhet och
ett präktigare lefnadssätt, än det då för tiden vanliga.
— Gift 1:o med Margaretha Sunesdotter; dotter af
Riddaren och Konung Magni Råd Sune Jonsson (Bååt,
Na 3), till Flishult, med hans 1:a fru, Carin
Henricsdotter Glysing: — 2:o med Christina Sigmunds-
dotter, som, tillsammans med sin man, gaf 1327
två tunnor korn årligen af qvarnarne i Thorsberga
till Priorn i Eskilstuna; dotter af Sigmund
Keldormsson.
Barn:
1. Ingeborg Ulfsdotter; Blef förskjuten af sin
man och dog under en pilgrimsresa till Christi graf.
Gift med Drottning Blankas gunstling, Hertigen af
Skåne och Söder-Halland, Riddaren Bengt Algotsson
(Griphufvud), som dödades i Halland 1360.
1. Birger Ulfsson; Lefde 1381.
1. Christina Ulfsdotter. Gift 1320 med Riddaren
och Riks-Rådet Peder Sigvidsson Ribbing (N:o 15).
2. Carl Ulfsson, f. 1317; Riddare, Riks-Råd och
Marsk; † 1407. Se Tab. 37.
2. Kjerstin Ulfsdotter. Gift med Niclis Joensson,
till Fuglevik (Fogelvik), som lefde 1386 och i vapnet
förde en sjuuddig stjerna.
Tab. 37.
Carl Ulfsson (son af Ulfo Abjörnasson, Tab. 36),
af Topthum (Tofta), f. 1317; Var 1350 Riddare och
Svea Rikes Råd; Fogat eller Fogde på Stockholms
slott 1360; Lagman i Upland 1362; Svea Rikes
Marsk 1363; Kallas 1396 Höfvidsman inom Wiborg;
† 1407 17/11, 90 år gammal, och begrafven med sin
fru i Wadstena kloster, till hvilket han gaf tre
messalier och många gods och gårdar, förutom andra
skänker. Han skall i vapnet fört en blå sköld och
deruti en gul sparre samt uti sitt sigill en sparre
med omskrift: Karoli Ulfss. Militis; kunde väl latin
och blef Artium Liberalium Magister i Paris; var
1359 en ibland Löftesmännen vid förlikningen emellan
Konung Magnus Ericsson och hans son Eric; kallades
1371 Konung Albrechts Rådgifvare, då han i
Stockholm in Vigil. Laurentii Martyris underskref
bemälte Konungs förskrifning på åtskilliga mål, som
af honom emot lag bedrifna voro; nämnes 1387
ibland exekutorerna af Bo Jonsson Grips testamente;
utgaf 1396 i Wiborg ett bref, deruti han upptog de
unga männen Hans Olofsson och Olof Niclisson, för
deras fäders och föräldrars tjensts skull, uti rätt frälse
för dem och afföda; underskref 1397, fredagen efter
S:t Knuts dag, i Calmar de tre Nordiska Rikenas
förening och Konung Erics antagande till Konung öfver
Sverige, Danmark och Norrige; funderade s. å., die
ascencionis Christi, en præbenda i Upsala domkyrka
till S:t Johannis och S:t Andreas lof och minne, och
gjorde äfven en gåfva till Åbo domkyrka; berömmes,
såsom en mäkta god herre, och om honom säges
bland annat i gamla Rimchrönikan, att han var den
bästa boklärda man, som då i Sverige fans, i sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
