Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Storstadens intelligensmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstått, att den skall skratta åt det lilla samhället. Och
att skratta åt det man ej känner till är en ringa konst. De
kompletta idioterna gå med ett beständigt flin på läpparne».
Boktryckaren skrattade.
»Minns ni historien om Gustaf Frödings ’Mister
Johansson’? Den trycktes i Karlstads-Tidningen, och ingen
lade märke till den. Det var ju en landsortstidning, och
dess redaktör hade inte hunnit att bli riksdagsman. Ingen
huvudstadstidning observerade dikten, men i den ringaktade
svensk-amerikanska pressen förstod man diktens
förträfflighet och avtryckte den — naturligtvis utan att angiva
källan. Nu lade en stockholmstidning märke till den.
Tidningen, som trodde, att dikten var skriven av en
svensk-amerikan, avtryckte den och försåg den med några
inledande ord av det vanliga överlägsna slaget. Det var
först en lantsortstidning som reagerade, frågande: ’Se ni
då inte, att dikten är skriven av en skald av Guds nåde?
Märka ni inte här humorn och vemodet i en förening, som
blott kan åstadkommas av snillet?’ Stockholmsbladet
gjorde det först, när dikten utkom på Bonniers förlag».
»Och det är bokstavligen sant?» sporde boktryckaren.
»Jo, det vill jag lova. . . . Gå igenom
personalförteckningen i huvudstadstidningarna, och ni skall finna att det
huvudsakligen är landsbor. Men i samma stund de
inträda i stockholmspressen, kommer den helige andes
utgjutelse över dem».
»Och så säger man, att underverkens tid är förbi!»
»Se här på Grönköpings Veckoblad, som f. ö. bara
är en dålig efterapning av en norsk förebild. Samtliga
de där förekommande fingerade medarbetarne äro lika
enfaldiga som okunniga, oaktat de angivas tillhöra
kategorier, som åtnjutit samma undervisning som landets
övriga inbyggare. En av deras specialiteter är att skriva
och uttala utländska ord galet, och var gång det sker,
vrålar huvudstadsbon av förtjusning, allra helst om det är
någon enklare bokhållare — Grönköpings Veckoblads
redaktör har själv börjat sin bana som sådan och vet alltså
hur han skall ta sin publik — någon enklare bokhållare,
säger jag, som finner det naturligt att han skall betraktas
som övermänniska, eftersom han haft tillfälle att ta några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
