Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Blanksmörjefabrikantens analogier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och historien om kejsarens nya kläder upprepas alltjämt».
»Det är sant», sade Johan Larsson, »men här är
emellertid att märka, att Vilma Spenats framgång hade en
politisk bakgrund. I landet fann en genialisk
författarinna, Linda Lej, en europeisk ryktbarhet. Men hon var
socialist, och hennes samhällsomstörtande böcker hade
särskilt på ungdomen ett kolossalt inflytande. Allt högerfolk
såg det med harm och fasa. Vilma Spenat, som — hur
medelmåttig hennes begåvning än var — säkerligen insåg,
att hon måste bygga sin fortsatta framgång på något
annat än den talang, hon saknade, valde hon sin position med
sannskyldig länsmansslughet: hon fortsatte att vara så där
måttligt osedlig, att skolpojkarne och skolflickorna köpte
hennes böcker; hon fortsatte att ge backuskulten sin
hyllning i lämplig dos, och på samma gång visade hon de två
svartaste av alla makter — präst- och militärkasterna —
att hon var deras. Sålunda blev hon lämplig att spelas ut
mot Linda Lej, vilkens inflytande de samhällsbevarande
funno av högsta behovet påkallat att neutralisera. Vilma
Spenat hade varit lärarinna. Lärarinnornas kåranda och
kvinnornas kåranda hulpo till att bära henne fram. Hon
överhopades med utmärkelser. I landet fanns ett jättesnille,
som var världens värdigaste man att få den högsta litterära
utmärkelse, som landet kunde ge. Men också han var
socialist — hade alltså kommit fram uteslutande på sin
talang. De samhällsbevarande myndigheterna kunde ju
ej prisbelöna en samhällsuppviglare. Nu kunde man
hämnas på honom och ytterligare neutralisera Linda Lej. Så
fick Vilma Spenat också det stora litteraturpriset».
»Äro vi inte bra listiga?» skrattade Peterzohn.
»Varför de samhällsbevarande göra sina verktyg till
talanger och huru de bära sig åt för att lyckas, förstår jag
utmärkt», sade fabrikören. »Men hur i hela livet få ni en
så stor del av massan med er?»
»Den saken känner jag till», sade Bärge. »Alla
böcker, som spegla det verkliga livet, det som arbetar,
kämpar, sjuder, som vill vräka undan det gamla och bygga
upp det nya, påsättes av högerkritiken stämpeln
’tendenslitteratur’. Och tendenslitteratur är inte ’konst’. Det är
sålunda högst litterärt och konstnärligt att skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
