framställning var en helgjuten bild, vittnande om den fastaste, aldrig af bifunderingar distraherade uppfattning. Hans rörliga ansigte medgaf de mångfaldiga-ste mimiska vexlingar, och ett allvarligt studium i förening med mycken uppfinning hade häruti som i annat gjort honom till en stor artist. Hans skola var den franska, Moliérska komedins, och huru väl traditionerna, den tiden åtminstone, ännu bibehållit sig, visar den omständigheten, att när jag, flere år efter det H. lemnat scenen, på Théatre Frangais såg de samma Moliöres pjeser, hvarijag många gånger sett honom, t. ex. Tartuffe, Précieuses ridicules, L’Avare, tyckte jag mig i Provost, Guyan, m. fl., som spelade H:s roller, igenkänna elever eller kamrater till honom. Det var till och med i detaljer en förvånande likhet, och han hade dock lika litet sett desse, som de troligen någonsin hört talas om honom, ehuru han, sedan han upphört spela, till-bragte en vinter i Paris, der han likväl, till följd af sitt kuriösa lynne, föga skall hafva sysselsatt sig med sin konst och sina yrkesbröder. Fru Torsslow, f. Strömstedt, var lång, ej vacker, men hade själfulla ögon, en yppig växt, väl formade armar