det har vid mer än ett tillfälle lyckats, i Hvad han var såsom tragiker, blifver han i dock aldrig mer, det har han fullt och i beständigt visat i alla de roller, som han ; fått tillfälle å nyo gifva och i hvilka han var så utmärkt ännu för 20 år sedan. I sitt enskilda lif är A. en ordentlig och redbar man, god make och fader. I sitt skick och sin organ kan han aldrig fullt skilja scenen ifrån sig. Man ’ känner strax igen aktören.

O. U. Torsslow

uppträdde, såsom jag nämt, ungefär samtidigt med Almlöf. Han är ett par år yngre, ehuru nu gubbe, medan den andre har skick och utseende af en 40 års man. T. hade såsom A. ett vackert och imponerande yttre, en mjukare, mera melodisk organ. Deras banor korsade icke hvarandra: den ene hade hjelterol- , lerna, den andre, mera varm och tillika yngling till utseendet — det A. aldrig var — var liksom skapad, tyckte man, till »jeune premier», och honom tillföllo alla älskareroller i både tragedien och komedien. Han var liflig och känslofull, men vänjde sig snart vid att storma och sjuda öfver, hvarigenom han väl ryckte mängden med sig, men icke tillfredsstäl-de högre estetiska fordringar. Hans an-