Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsberättelse för år 1861 af Richard Dybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
i Björkstads socken af Vestmanland. Här gjordes 1818
det bekanta fyndet af ett Romerskt metallkärl. Jag fann
att höjden är en vanlig forntida begrafningsplats. Man
visade mig det hål, som upptagits då kärlet fanns, och
detta var midt uti en liten grafkulle. Äfven nu vitsordades
hvad jag tillförene förmält, att kärlet, då det påträffades,
varit fylldt med kol, aska och ben. Sådant hade äfven
funnits utomkring, der ock några nitnaglar af järn träffats.
En rest sten af en half alns höjd finnes å höjden bland
några mer och mindre skadade grafkullar. En noggrann
undersökning af hela höjden, som nu mer har föga
antiqvariskt värde, skulle sannolikt leda till vidare upptäckter.
Någre låto dunkelt förstå, att äfven efter 1818 ett och
annat fynd här träffats, som icke blifvit hembjudet.
I Kungsåra och Balunds socknar — jag är nu i
Vestmanland — uppdagades flera minnesmärken, hvilka böra
såsom tillägg upptagas i de förteckningar öfver dessa
socknars fornlemningar, dem jag till Akademien aflemnat.
I Pastor Tillæi förträffliga uppsats från 1600-talet
om antiqviteter i Balunds socken sägas två runstenar vara
i församlingen. Om den ene, som nu står vid Anunds
hög på Långby egor, har jag i min sednaste berättelse
talat, och får nu, efter att åter hafva tagit honom i
betraktande, tillägga att hans resning (denne skedde med
Akademiens medgifvande på allmän bekostnad) är utmärkt
väl utförd. Under honom, der förut icke en enda sten
fanns, är nu en fast grund af enkom sprängd gråsten och
den del af runstenen, som ligger under marken, är äfven
i öfrigt omgifven med sådan sten. Inskriften säger att
flere stenar — »staina ala» — här blifvit reste. Vid
noggrant öfverskådande af den till åker upptagna mark,
hvarå runstenen är, upptäckte jag en mycket stor krets
kring honom af fallne stenar, liggande på flera alnars
afstånd från hvarandre, och delvis täckte af jord, och just
desse äro de »alle stenar», som blifvit satte till minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
