Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsberättelse för år 1861 af Richard Dybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Jag begaf mig från Norrköping sjöledes till Kalmar
och derifrån till O land, icke för att på denna minnesrika
ö denna gång företaga några vidsträcktare forskningar,
hvilka den sena årstiden ej tillät, utan i afsigt, dels att
bese några få af öns ryktbara fornfästen, hvilkas
förhållande till Svea rikes ringmurar jag länge önskat utröna,
och dels att undersöka den ännu ryktbarare Karlevi
runstenen i Vickleby socken.
De borgar jag här besåg voro blott två, nämligen
Lenstads borg i Thorslunda socken samt Álgutsrums
borg i socken af samma namn. Båda äro synnerligen
märkvärdige, men i min tanke århundraden yngre än de
nordsvenska fästena. De uppmättes, undersöktes till murar
och innanreden, samt aftecknades.
Karlevi stenens inskrift sysselsatte mig under flere
dagar. Jag närmade mig honom första gången ej utan en
viss misstro. I Presterskapets antiqvariska berättelser från
1600:talet läses: »Uthi Carlevij gierde fins en sten upprest
1636 på Tofveberg, med Runebookstäfver.» De första
ögonkasten på ristningen öfvertygade mig dock om dess ålder
och äkthet. Jag tog både aftryck och afskrifter af den —
båda i flere omständigheter skiljande sig från andras
uppfattningar. Stenen har sannolikt blifvit åter rest,
antingen under det Rhezelius på 1600:talet uppehöll sig på ön,
eller kort derefter.
Akademien känner att Johan Peringsköld var den
förste, som fäste uppmärksamheten på nordiska versformer
i åtskilliga runinskrifter, hvarpå likväl under mer än 100:de
påföljande år icke en enda aktade; men alla torde icke
veta, att det var M. F. Arndt, som genom sin upptäckt
(år 1817) att Karlevi stenens inskrift utgör ett »qväde»,
kom Riksantiqvarien Liljegren och samtlige runforskare
efter honom att vidare uppmärksamma det vigtiga
förhållandet och söka qväden äfven å andra runstenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
