- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Första delen /
272

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om antikvariska undersökningar i Vestergötland år 1863 - B) Gånggriften på Synneral Lockegården i Slöta socken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

Axevallagrafven och några andra dylika gånggrifter, haft
anledning vänta att finna grafven genom hällar eller flisor
fördelad i flera smårum, omslutande ett eller flera lik;
men här fanns icke spår till något sådant. Tvertom synes
benens läge utvisa, att större eller mindre samlingar af
förut fullkomligt åtskilda ben blifvit tid efter annan i
grafven nedkastade och efter hvarje sådan nedkastning
öfvertäckta med jord och en eller annan stenflisa *). Till"
sist har man fyllt grafven med inkastad jord, hvarvid en
och annan småsten medföljt, och, så som i Synnerålsgrafven,
betäckt fyllningsjorden med småsten samt slutligen
uppsläpat och lagt tvärs öfver grafven de stora stenblocken,
att skydda de aflidnas lemningar för rofdjur och annan
ofred. Sjelfva beskaffenheten af benen tyckes gifva stöd
åt detta antagande, ty om dessa icke förut blifvit
luft-och sol-torkade, skulle de, inbäddade i svartmylla under
omvexlande fugtighet och torka, sannolikt icke kunnat undgå
sådan förvandling, som i våra kristna kyrkogårdar med
dylik jordgrund ofta inträffar inom jemnförelsevis mycket
kort tid.

Ett sådant förfarande med de aflidnas kroppar, att
låta dem obegrafda undergå förruttnelseprocessen,
förekommer oss visserligen besynnerligt och vämjeligt, men
har icke desto mindre egt rum hos flera folk af skilda
stammar och olika troslära, både i en aflägsen forntid och
ända in till våra dagar.

Herodotus berättar »att en Persisk man aldrig
begraf-ves, förr än hans kropp blifvit söndersliten antingen af
en hund eller en roffogel1,**) och hans uppgift bekräftas af
Zoroasters lagar, enligt hvilka jorden ansågs helig och icke
fick besmittas genom förruttnelsen af någon deri nedlagd
död kropp af menniskor eller djur.

*) Huru många personer dessa ben hafva tillhört var icke möjligt att.
beräkna. Med säkerhet kan dock antagas, att likens antal varit öfver
100 i hvardera griften.
"*’) Herodotus, Hist. Lib. 1, c. 140.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:40:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free