Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om antikvariska undersökningar i Vestergötland år 1863 - B) Gånggriften på Synneral Lockegården i Slöta socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
träffades, voro försedda med prydliga sirater, ined öra eller
med hål i brädden och på sidan för snören, samt voro
omsorgsfullt inbäddade hvar för sig i flintskärfvor eller
stodo på lårben eller på andra af de längre benen. I
allmänhet voro benen »ej så tätt sammanpackade, att de
icke på särskilda tider hafva kunnat blifva här förvarade».
Jemte bernstensprydnader, Skärfvor och ett slags knifvar
af flinta förekommo här äfven yxor och mejslar; ett
kranium »hvilade på en vacker och väl slipad
flint-vi g ge».
I det undre och följaktligen äldsta lagret, bestående
af svart mull, fanns deremot icke någon skiljevägg eller
rumfördelning. Lagret, som i midten var 9 tum djupt och
tunnare vid kanterna, var utbredt öfver hela grafven. Benen
lågo öfverallt tätt packade på hvarandra, särdeles i
närheten af »större klappurstenar, hvilka som oftast förekommo
i detta lager.» De lerurnor här anträffades voro
oansenligare än de som funnos i öfre lagret. Bernstensprydnader,
flintskärfvor och ofullkomliga flintknifvar förekommo äfven
här, men icke yxor eller mejslar. »Detta undre lager», säger
författaren, »var så tätt sammanpackadt, att det syntes
hafva blifvit på en gång bildadt; icke minsta skilnad
kunde märkas emellan den mängd af ben m. m. som här
träffades.»
Slutligen anmärker han: »Om man således i afseende
på dessa särskildta lager skulle våga att gissa, ser det ut
som de, hvilka i undre lagret blifvit högade, hade slutat
sina dagar på en gång, antingen i en strid, eller i en
härjande farsot, men att deremot de, som i öfre rummet
hafva sin lägerstad, blifvit der begrafne på serskilda tider
efter hvarandra» *).
*) Det förtjenar anmärkas huru riktigt Herr Magnus Bruzelius, i strid
mot äldre åsigter (Åsahögen undersöktes 1819 och beskrifningen
trycktes 1822), bedömde stenvapnens ålder och bruk. Han yttrar
(anf. st. p. 305): »Om det i historien funnes ett tidehvarf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
