Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om antikvariska undersökningar i Vestergötland år 1863 - 4. Gökhems och Ugglums kyrkor. Gudhems kloster-ruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
utförda af Scimma person, som målat tak och väggar i den
år 1859 af Staten inköpta Råda gamla träkyrka i Vermland.
I Ugglums kyrka (annex till Gudhem) sågos två
gamla, för några år sedan som dörrstolpar uppsatta, högst
märkliga grafstenar, på öfra sidan treryggade, försedda
med inskrifter både med runor och Romerska bokstäfver.
Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien har
nu (1864) uppgjort öfverenskommelse med församlingen
och dess kyrkoherde om inköp af dessa grafstenar, hvilka
skola uttagas ur muren, samt en i kyrkan förvarad
jMaria-bild för Statens Historiska Museum *).
Gudhems kloster låg på en bördig högslätt med
den herrligaste utsigt öfver Hornborgasjön, Ekornavallen,
Kinnekulle i fjerran, Billingen, Mularpaberget,
Mösse-och Olleberget m. fl. samt mellanliggande frugtbara fält. Af
klostermurarne qvarstå ännu temligen betydliga lemningar,
hvilka dock snart nog torde sammanstörta. Marken och
raset mellan och omkring murarne betäckas af den
yppigaste vegetation, hvari särdeles ymnigt förekom vår
vanliga akeleja (aquilegia vulgaris), hvilken jag sett på flera
andra klosterruiner i vårt land bibehålla sig förvildad. Den
omsorg, hvarmed denna forntida praktvext omhuldades i
klosterfolkets trädgårdar, hade utan tvifvel en mystisk-religiös
grund, alldenstund dess medeltidsnamn var Alleluja**).
I den närbelägna, till det yttre tarfliga, af Gudhems
församling ännu begagnade kyrkan finnas åtskilliga
fornsaker af värde. Främst deribland må nämnas en i stora
vapenhusets vägg infästad, men beklagligtvis med tjock
rappning öfversmetad grafsten, afsmalnande mot nedra
ändan, på hvilken otydligt ses konturerna af en qvinnobild
—- enligt sägnen »gudinnan Guda» — med krona på
hufvudet, som hvilar på ett hyende. I lilla vapenhuset står
ett vackert vigvattenskärl af sten med bladsirater i relief
*) Nämnda grafstennar och Mariabild inkommo i slutet af Juli månad
till Museum.
•*)-Jfr El. Fries, Botaniska Utflygter, 1 Bandet (l:sta uppl.) pag. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
