Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 TtUNVERSER. à
(’höjningen’ eller ’sänkningen’) upplösas i två stafvelser af
formen ^ w. Den senare af upplösningsstafvelserna måste
vara obetonad €3Üer på sin höjd hafva svag ordton.
Utgående från förhållandet i sista takten antager Sievers här,
att den första stafvelsen i takten alltid är betonad1, utan
att dock tillsluta ögonen för att genom detta antagande
den naturliga ordbetoningen ofta måste komma i strid
med och träda tillbaka för den antagna metriska
betoningen. De stafvelser i den handskriftliga texten, som göra
att drottqvädeversen blir mer än sexstafvig och som ej
kunna föras under den tillåtna upplösningen, måste
undanröjas och Sievers uppvisar många utvägar dertill såsom
berättigade samt orsakerna till att ett öfverskjutande antal
stafvelser uppträder i texterna. Sedan Sievers funnit dessa
lagar för drottqvädeversen, öfvergår han till att undersöka,
i hvad mån de gälla för öfriga fornnordiska metra och
denna undersökning utgör innehållet i hans andra metriska
afhandling i Jleitr. VI s. 265 f. Särskildt pröfvas i denna
afhandling, huruvida strängare metriska regler äro gällande
för Eddadikterna. Såsom förberedelse undersökas
strofformerna i Snorre Sturlasons Háttatal och Ragnvaldr Jarls
HáttalykelL I afseende på den andra regeln för
drottqvädeversen om höjningarnes längd, förhålla sig de olika
versslagen i dessa dikter olika. Under det verserna med
6, 8 och 7 stafvelser såsom grundskema, liksom i allmänhet
drottqvädeversen, hafva höjningarne långa i första och
sista takten, kunna de fyrstafviga och femstafviga
verserna i sista takten hafva första stafvelsen kort.
Trestaf-viga verser och sådana fyrstafviga som bilda strof
tillsammans med trestafviga, kunna till och med i första
takten hafva första stafvelsen kort. På undersökningens
närvarande ståndpunkt hade alltså Sievers kommit till det
resultat, att den fornnordiska versen i strängare bygda
metra bestod af enstafviga eller tvåstafviga takter, att i
1 Beitr. V 456.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
