Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 BUNVERSER. 81
24) Viby, Sollentuna socken och härad,
Upland. L. 391, B. 138, U. F. I, i, 59.
ika1 lit h(a)kua heli |>isa iftiR suni sina toh • auk
pau iki^ora bRU3 aina • kiar^u mukif> mirki furiR arkum
mani
Fonetisk transscription: Inga Ut hçggva hœlli pessa
œfÜR syni sina två auk pau Ingipöra brö œina gœrÖu.
MykiÖ* mœrki fy viv ar gum manni.
Öfversättning: Inga lät hugga denna häll efter sina
två söner och Ingipöra jemte sin man gjorde en bro. En
stor minnesvård för hvar dålig man5.
24. ] L. Ika, ty i sammanfaller i B. med ett slingan korsande ornament.
2 Detta ord är A. pl. m. isl. tvä. För v är således oss-runan
tecken. Detta förekommer ock stundom eljes t. ex. ku|>oastr L. 239,
oår isl. var L. 372 (D. II 28). Jfr bruket af o-runan, som tecken
för v i den af Bugge nyss tydda inskriften med äldre runor på
Rökstenen. Vidare förekommer i detta ord h = a. Denna a-typ
finnes på de äldsta danska stenarne Kallerup, Snoldelev, Flemlöse,
på den senare jämte den vanliga a-typen; jfr Wimmer, Hun. Opr. 112,
169, 226, 227, 223. Denna typ finnes jemte den vanliga här och
der på svenska runstenar och brukas ganska ofta af ristaren UbiR,
som hör till jemförelsevis sen tid. Typen h = a förekommer sålunda
L. 41 (B. 337, men vanligt a hos D. I, 42), 121 (B. 432, D. I, 166
hustr,* ristad af UbiR), 326 (af UbiR, B. 548 fa^ur, D. I, 250, f h|)ur),
814 (B. 691 H1V^I+). Huruvida denna h-form af a-runan i de svenska
inskrifterna har något historiskt sammanhang med de äldre danska
runstenarnes typ, kan vara tvifvelaktigt.
3 L,; B. bRi.
4 Jfr Noreen, Altist. u. anorw. gr. § 188.
5 Öfversättningen erbjuder svårighet. Liljegren, Ilunlära s. 102
anmärker: »arkr arg (isl. ’håglös’) synes väl vara mindre hedrande
och i synnerhet minst väntadt af en moder på sina barns minnesvård,
men som det äfven kunde utmärka den harm och vrede, hvilken visas
mot en fiende i krig, bör det tolkas med mod, stolthet, hvarför
mukij> mirki furiR arkum mani stort märke för arg man, icke
inneburit något menligt, utan i det närmaste velat säga: ett stolt märke
för en stolt man». Emellertid har isl. argr aldrig denna bet., se
Oxf. och Fritzner. TJ. F. öfversätter: »För modlös (?) man ett stort
Antiqv. Tidskrift. 10: 1. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>