Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: 1 STUDIER I ORNAMENTIK. 41
längre så tydligt urskiljas. Denna form tillhör likväl
mer romarne.
Ännu återstår dock att omnämna det område, där
akantusbladet kanske utvecklat den största prakten och
bäst visat, huru oändligt mjukt och smidigt det är till
sin natur.
Denna nya form är akantusrankan. Detta ornament,
som sedermera under romarne blef en storhet inom
ornamentiken, en storhet som lefvat ett nästan oafbrutet lif
ända in i vår tid, inger ej vid sitt första framträdande
några synnerliga förhoppningar.
Ett yttrande af Milchhöfer1 ger mig anledning
förmoda, att man redan på Propyläerna till Athens
akropolis kan finna en första antydan om akantusrankan.
Detta skulle då vara det tidigaste, kända exemplet.
Tyvärr har jag ej varit i tillfälle att se några afbildningar
af det ifrågavarande ornamentet. Att döma af beskrifningen
är det sannolikt af samma form och utseende, som ett
ornament från Erechteion2, där de S-formigt böjda
föreningsbanden mellan palmetten och lotusblomman i det bekanta
fortlöpande ornamentet äro refflade och ytterligare lifvas
genom små blad, som till en början spricka ut ett vid hvardera
spiralen. Härigenom komma småbladen på samma stjälk
att växa åt motsatta håll, hvilket onekligen är ett inre
kriterium på, att vi här ha att göra med en företeelse i
dess första utveckling, ty såsom redan är sagdt älskade
grekerna att bilda sina växtornament organiskt och kunde
därföre ej i längden fördraga ett sådant förhållande som
det nyssnämda.
Redan på Erechteion finnes äfven en annan mer
utvecklad form3. På sammanbindningsbanden utspricka ej
1 A. Milchhöfer, Gemalte Grábstelen, sid. 167; i Mittheilungen des
deutschen archäologischen Institutes in Athen. Jahrg. V. Athen 1880.
2 Sybel, Weltgeschichte der Kunst, sid. 168, fig. 144.
3 Lübke, Geschichte der Architektur, I, sid. 183, fig. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
