Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 BERNHARD SALIN. ATS 11:1
rande band1. Dessa företeelser ega föga intresse för vårt
ämne, emedan de så godt som med ens uppenbara sig
fullt utvecklade och likaledes försvinna, utan någon
synnerlig förändring af sin form.
Att dessa festoner skulle ega något samband med
de kransar af lager och andra blad, som förekomma på
vasmålningarna, anser jag vara föga troligt, utan äro de
väl snarare direkta kopior af festoner, bundna af lefvande
växter, och sålunda egentligen prof på de romerska
trädgårdsmästarnas blombindningskonst.
Hitintills ha vi under den s. k. klassiska epoken endast
sysselsatt oss med växtmotivet och lemnat djurmotivet
helt och hållet å sido. Detta träder visserligen
isynnerhet inom den grekiska ornamentiken ganska mycket i
bakgrunden för att, såsom vi i det föregående påpekat,
lemna plats för mytologiska framställningar, men det
fortfar dock att vara vid lif, hufvudsakligen genom vissa
fantastiska djurbilder såsom sfinxer och gripar.
Sin hufvuduppgift under denna tid i Grekland har
dock djurmotivet såsom afslutningsornament, företrädesvis
å husgerådsföremål och dylikt. Denna användning af
djurmotivet finnes redan hos assyrerna, så att idéen är
ej tidigast använd af grekerna, om de ock tillämpade
den i långt vidsträcktare grad än deras föregångare.
Bords- och stolsfötter ombildas till bockben eller
lejontassar och dylikt, vattenkastare omklädas med
lejonhufvuden, o. s. v.
Hos romarne däremot blef djurmotivet återigen mera
allmänt. Man möter det här ganska ofta, och till och
med nya djurmotiv upptagas, som inom senare
konstperioder spela en viss rol. Hvad denna romarnes smak
kan bero på, är ej lätt att säga. Möjligen skulle man
1 Lübke, Geschichte der Architéktur, I, sid. 278, fig. 258. Piranesi,
Le antichitá Romane. III, pl. 28, 50, 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
