Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 BERNHARD SALIN. ATS 11: 1
utan afseende på, i hvad förhållande de härigenom komma
till stjälken. Denna är ett dekorationsmotiv för sig och
bladet ett för sig. Fasthåller man denna tankegång, kan
man förstå dels uppkomsten af sådana ornament som sista
figuren i Sybels Weltgeschichte der Kunst och Salzenberg
fig. 3 å pl. 17, det förra från Ravenna, det senare från
Sofiadomen, dels att det lösryckta bladet började användas
alldeles ensamt som dekoration. Se t. ex. fig. 40, där
de triangelformiga öppningarna vid kanten utfyllas med
lösa blad.
Vi ha nu följt växtmotivet inom det östromerska
riket till in i det 6:te århundradet, d. v. s. in i den
byzantinska konstens blomstringstid, och funnit, att där rådde
en ganska stor rikedom på former, om det också häftade
något stelt och oorganiskt vid de flesta af dessa.
Egentligen är det endast akantusbladet, som vi nu senast
sysselsatt oss med, men att här intaga de öfriga växtmotiven,
som under denna tid voro i bruk, skulle blifva allt för
vidlyftigt. De två växtmotiv, hvilka närmast efter
akantusbladet oftast användas, äro vinrankan och murgrönan.
Äfven dessa förtorka, stelna till, men hållas i allmänhet
ändå något mer naturalistiskt än akantusbladet, hvilket
dock ej vill säga mycket, efter hvad vi nyss sett. Någon
gång uppgifves äfven palmblad såsom ornamentsmotiv,
men är det så, att dessa åsyftade ornament föreställa
palmblad, så ha de åtminstone stiliserats till den allra
största öfverensstämmelse med det ensidiga akantusbladet.
I Vesterlandet kan man ej lika väl följa utvecklingen,
emedan man här har så få föremål bevarade från denna tid.
Af det som finnes framgår dock, att långt färre nya
former framträdde här än i det byzantinska riket. Detta är
äfven ganska naturligt, ty man kände sig här långt starkare
bunden af traditionerna från den klassiska
konstverksamheten. Labarte1 omnämner några sarkofager och diptyker
1 Labarte, Histoire des arts industriels. Paris. I, sid. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
