Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 BEKNHARD SALIN. ATS 11: 1
svårt. Dåtidens ofulländade framställningskonst lemnar
understundom iakttagaren villrådig om konstnärens
intention. Emellertid kan man urskilja olika grupper. Så
förekommer den dels vingad, dels ovingad. Hufvudets karakter
växlar ganska mycket — ja till och med förses draken med
människohufvud. Benens antal kan vara fyra, oftast torde
den ega endast två ben; någongång kunna benen saknas,
såsom en bild å portalen till Åhus kyrka visar. Kroppen
afslutas ofta med mer eller mindre rika bladornament,
såsom t. ex. å portalerna till Dalhems och Källunge kyrkor,
Gotland, Östra Herrestads kyrka, Skåne, m. fl. En
egendomlig användning af den ovingade draken förekommer
å portalen till Heda kyrka, Östergötland, där den kryper
nedåt, tvärs öfver portalens rundbågar. Brunius beskrifver
den på detta sätt1: »ett underdjur, som liknar en ödla
med katthufvud och bladprydd stjert» och gör därefter
följande för tidens riktning ganska karakteristiska
reflektion: »Detta underdjur måste som sinnebild af en
dubbelfalskhet beteckna den onde anden, hvilken, ehuru blott
bunden af kyrkans blomster,’ ej mäktar nedkasta sig på
dem, som inträda i helgedomen.»
Den enda utveckling man kan iakttaga är, att det
vitala allt mer och mer framträder, beroende på att den
konstnärliga förmågan blef större och större. Hur långt
man i detta hänseende nådde under medeltiden, hvars
konst man i allmänhet är böjd att underskatta, visar den
stora praktgruppen S:t Görans strid med draken, som nu
är en prydnad för Statens Historiska Museum. Den
brutala, ja rent af demoniska kraften hos detta vidunder är
på ett oöfverträffligt sätt uttryckt. Denna bild är
visserligen utförd långt efter den romanska konstperiodens
slut, men den torde likväl få anses som en konsekvent
utveckling af ett romanskt motiv.
1 Brunius, Konstanteckningar under en resa 1849, sid. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
