Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 RUDOLF LUNDBERG. ATS 11: 2
nådes sålunda påtagligen till något lägre pris än det
vanliga. Det synes mig vara uppenbart, att man här har
en motsvarighet till det gamla konungsköpet eller kronans
företrädesrätt framför enskilda att erhålla sill till saltning
för kronans behof, fastän formen här blifvit något olika,
dock ej väsentligt. Det förefaller egendomligt, att uti
tullregistret från år 1494 nämnes så godt som ingenting om
vare sig konungsköp eller åresill. Det enda är § 41? som
innehåller under rubriken »Konghess siild», att tre borgare från
Præstö betalat hvardera 1/4s tunna sill. Saken torde
förklaras deraf, att nämnda tullregister ej omfattar andra
än inkomster och utgifter i penningar, med undantag af
vissa böter — »saghæfald» — in natura, och antagligen
voro de nämnda sillfjerdingarna något slags böter för
underlåtenhet i fråga om konungsköpet. Att den s. k.
åresillen eller den afgift af vissa valar sill, som hvarje
fiskare skulle erlägga, var någonting helt annat än
konungsköpet, fastän den förra blifvit dermed förblandad,
synes mig otvetydigt framgå af den nämnda motboken
för Marstrand, der åresillen tydligt framställes såsom en
särskild afgift just i samma § 27, der det talas om den
båtlast sill, som fiskaren (= båtlaget) var skyldig att sälja
till kronan. I en föregående paragraf (25) står: »skulle og
alle Fiskere give af hver Aare som de bruge paa Baadene
4 Voll Sild».–––––-Längre ned i § 27 förekommer, att
emedan det ofta varit träta mellan tullnären och fiskarne
öfver att dessa lemnade den mindre sillen såsom åresill,
fiskaren förständigas att lemna åresill af den största han
fångar och innan han sålt någon sill. Aresillen räknas
här till 4 valar i stället för 3, såsom förut varit vanligt,
nämnda sillfiske, ej skulle hafva rättvist skäl att beklaga sig, ålades
tullnären att betala den nämnda sillen efter gällande pris, hvilket
sålunda ej skedde förut. Man sökte antagligen göra hvad man kunde
för att ej de fiskande skulle öfvergifva fisket. Se Axel Boeck, De
Bohuslendske Sildefiskeriers historie, Nord. Tidskr, för Fiskeri I, s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
