Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 SVEN SÖDERBEKG. ATS 11: 3
hvilka de nämnda grundmotiven ingå och som kunna
härledas från romerska lejon- och gripbilder. Det synes
då antagligt, att äfven andra ornament, i hvilka de nämnda
grundmotiven ingå, hafva detta ursprung. En
undersökning af materialet skall också visa att så verkligen är
förhållandet1.
De djurbilder vi i det föregående omtalat, voro nästan
uteslutande sådana, som förekommo som prydnader på
föremålens kanter, och vi kunde följa dessa kantornaments
utveckling ända från folkvandringstidens början, då de
hade ett nästan fullständigt romerskt utseende, ända till
periodens slut, då de hade ett utseende, i hvilket allt
romerskt var utplånadt.
1 När vi påstå att lejonet och gripen äro de enda motiven i
den germanska djurornamentiken, förneka vi naturligtvis icke att
djurbilder kunna förekomma, som icke äro kopierade. Det kunde
naturligtvis lätt falla en konstnär eller handverkare in att försöka
framställa en djurbild, tecknad efter naturen, ehuru ögon och hand icke
voro tillräckligt uppöfvade för att gifva något annat resultat än en
bild af mycket allmänt innehåll. Se t. ex. ett stående fyrfotadjur af
ett sådant allmänt utseende vid sidan om ett af de vanliga
bandfor-miga djuren på brakteaten Atlas n:r 179. Äfven foglarna på
brak-teaterna äro dylika nyskapelser. Men med undantag af dessa senare
träffas dylika allmänt hållna djurbilder ytterst sällan, och icke på
företrädesvis gamla monument. Man kan icke af dessa härleda
folk-vandringstidens djurornamentik, hvilken uteslutande uppkommit genom
kopiering af romerska ornamentsdjur. Om utvecklingen varit sådan
som dr Müller tänkt sig, skulle vi på de äldsta monumenten
företrädesvis träffa dylika allmänt hållna djurbilder. Men i motsats
härtill är det just på de äldsta monumenten, som vi träffa djurbilder,
som hafva naturligt formade lemmar, äro utrustade med alla detaljer,
ögon, öron, näsa och mun, och som intaga en kroppsställning, som
en barbar sannolikt icke skulle hafva tänkt på att teckna, om han
icke haft främmande mönster att följa. De senare sämre tecknade och
sämre utförda ornamentsdjuren visa sig just genom sin kroppsställning
härstamma från dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
