Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
fager örtagård1, enligt Konrads saga (Cederschiöld,
Forn-sçgur SuÖrlanda s. 61) rider hjelten i skogen och skemptir
ser. Vidare berättas i den af Klockhoft utgifna
Partalopa-sagan, s. 32, huru hjelten en dag ensam vandrar
omkring på en ö at skempta ser. Der känner han, heter
det vidare, en ljuflig doft från örterna, så att det lyster
honom att vara der2. På ett annat ställe i samma saga
framträder äfven detta reflekterade njutande af naturen.
Det berättas, att Partalopi kom hän till en klippa vid
hafvet. Der var högeligen fagert och angenämt att sitta,
han hoppade der af sin häst och blickade utåt sjön3, Jag
påminner äfven om ett uttryck i Magus saga
(Cederschiöld, Fornsçgur SuÖrlanda, s. 30): »jag vill se
landskapet»4. Vi finna lätt det med Frithjofssagans och
Thorstenssagans uttryck beslägtade i dessa nyss anförda prof
af den romantiska dikten. Det är derföre sannolikt, att
de förra i detta stycke påverkats af den senare. De hafva
anförts i detta sammanhang, för att belysa den skilnad,
som förefinnes emellan de äldre antydningarna om sinne
för naturen och en yngre tids mera utförda skildring,
hvilken senare för öfrigt, såsom ofvan antydts, troligen
beror på främmande inflytande.
Det är ofta svårt att draga gränslinien mellan
historiens och poesiens verld, ja omöjligt, enär de ej utesluta
hvarandra. Det synes bäst, då vi nu gå att något närmare
beröra frågan om Nordbornas natursinne, att tala om deras
landskapsideal o. s. v. Vi kunna genast belysa såväl detta
1 Jfr s. 70. Se Lüning anf. arb. s. 254 ff., der motsvarande
ställen från den tyska literaturen anföras. Jfr äfven Kuttner, Das
Naturgefühl der Áltfranzosen (Diss. Berl. 1889), s. 47 ff.
2 Hann kennir par sœtan Um af grosum, svá at hann lystir par
at vera.
3 S. 3: Hann horn um siÖir á sœgnipu eina> par var storliga
fagrt at sitja ok lystiligt, hann hljop par af hesti sinum ok så á hafit ut.
4 Vil ek sjá landsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
