Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 47
Erkännas måste, att den, så vidt jag vet, sista
mythologiska skola, som framträdt, Andrew Langs, inlagt stora
förtjenster om vetenskapen. Den har gjort till sin
uppgift att genom komparativ genomforskning af s. k. folklore
(sägner och sedvanor bland det egentliga folket) vinna
säkra resultat äfven för äldre tider. Då denna skola i
senare tider blifvit föremål för åtskilliga uppsatser af
svenska författare, får jag hänvisa till dem1. Hvad öfriga
teorier om mythogenesis angår, har nyligen Sven Linde
i sitt arbete om Indo germanernas högste Gud, gifvit en
sakrik och underhållande framställning af desamma.
Vi hafva sett, att mythologien ej låter förklara sig
ur en princip; tvifvelsutan ingå sanningsmoment i alla
de förut omtalade teorierna. Men frågar man efter de
tendenser hos menniskan sjelf, som framkallat mytherna,
måste man med de flesta forskare svara:
personifikations-driften och sträfvandet att tillfredsställa
kausalitetsbegreppets kraf. (Se Lindes anf. arb.) Dessa tendenser
hafva efter all sannolikhet vändt sig till den omgifvande
yttre verlden och i den skapat gudamakterna, för att så
besvara de spörsmål efter ett hvarföre och ett huru,
som framstälde sig. Den själsförrnögenhet, som vid
mythernas daning spelat den vigtigaste rollen, är fantasien.
Gudasägnerna äro på sätt och vis hennes barn, smyckade
enligt hennes ofta svårberäkneliga lagar. Hon har vid
sitt barnsliga försök till verldsförklaring utgått från
naturbetraktelse och sedan höjt sig till det andliga och sedliga.
Detta har skett på ett jämförelsevis omedvetet, otvunget
och oreflekteradt sätt. »Mythens tanke och mythens bild
äro lika innerligt förenade som själ och kropp» (Wisén,
Oden och Loke, s. 7.)
Detta är visserligen sannt såsom en allmän sats, men,
1 En uppsats i Ymer af Sven Dahlgren, en i Letterstedtska
tidskriften af Munthe, en i Bergströms arbete Literatur och Natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
