Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 67
riporna sägas vara lekkamrater1, som fara öfver landen,
leka mycket efter sitt hjertas behag, bära hvit sköld om
sommaren, svart om hösten (»fjäderskruden mörknar om
sommartiden, bleknar under björnnatten»); glöder, dolda
i askan, falnade på härden, liknas vid svarta, fula
ungmör2. Äfven i skaldepoesien finna vi någon gång den
åsyftade egendomligheten framträda, Så, då det uti
Ynglingatal, författadt af þjoöolfr enn hvinverski (855—930),
heter (strof 36 i Wiséns upplaga):
Áustmarr
jçfri Sœnskuni
Gymis ljöd
at gamni kveår
»Östersjön sjunger Gymirs sång till gamman för den
svenske fursten». De anförda verserna erinra lifligt om
Geijers »så ljuflig mig tycktes böljornas sång*. De
påminna också om den grekiske skaldens distichon om
Achilles graf:
alyiaAw de véwjxev ha azovayfjat
yjjoahoiTo Tidtç riyç åÀiaç Oértåoç.
En viss Helge använder samma bild: »vågens klara
tungor sjöngo högt»3. I många poem talas det ju också
om, huru vapnen sjunga.
Vi hafva förut sett, att hafvet uppfattades såsom en
kraftig kämpe, mot hvilken seglaren hade att strida.
Understundom framträder denna bild uti mythologisk drägt
(såsom i Sunatorrek) och hör då till den i det föregående
omtalade mythiska naturskildringen. Ofta saknas dock
den mythologiska apparaten, såsom i Arnorr Jarlaskálds
verser (Skáldskaparmál kap. 60):
Eigi praut vid œgi
ofoœgjan gram bœgja.
1 Leikur str. 50.
2 Meyjar, svartar ok sámar, str. 63.
3 Unnar Uriungur sungu halt, Landnámaboken s. 307.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
