Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 119
förekommer t. ex. i den poetiska Eddan, skulle antyda,
att man tänkt sig dagen så att säga speja öfver bergen.
Från mythologien känna vi, att den klara dagen1
tänktes köra sin vagn öfver jorden; vagnen drogs af hästen
Skinfaxi, hvars man alltid lyste2. I den efter all
sannolikhet oäkta dikten Forspjallsljoö omnämnas Dag och hans
häst vid skildringen af soluppgången.
Vacker är teckningen af morgonrodnaden i de verser
uti andra sången om Helge Hundingsbane (str. 49), som
berätta, huru hjelten måste lemna sin älskade och rida
hän öfver rödfärgade vägar, låta sin ljusa häst beträda
flyktstigen3.
I skaldediktningen märkes Bjarkamáls (str. 1 i Wiséns
upplaga) friska framställning af dagens inbrott uti de
bekanta verserna:
Dagr es upp kominn;
dyn ja håna fjädrar,
»dagen är uppe, hanens vingar susa».
Jag har förut anfört exempel på den kärlek,
Nordborna hyste till det klara solskenet. Den ger sig ett uttryck
äfven i prosaskrifterna, som eljes sällan röja någon fläkt
af poesi i sina naturskildringar. Man tycker sig förmärka
ett tydligt välbehag, då det omtalas, att »det var en fager
väderdag och solen sken hett»4.
1 Inn skiri dagr; jfr ljösir dagar, Solar Ij 60 str. 12 i motsats till
hinar dimmu nœtr, ibid. str. 13.
2 Ey lif sir mçn af mari, VafþrüÖnismál str. 12.
3 Mål er mer at rida rodnar brautir, låta fqlvan jo flugstig troöa.
4 pat var einn fagran veördag, var heit† skin, Hkr. Saga Siguröar,
Eysteins ok Olafs kap. 36; veör var fagrt ok skein söl i heiåi, Saga
Olafs hins helga. kap. 238; fçgr solskin, Speculum regale kap. 46 o. s. v.
Jfr från den romantiska literaturen: nu kom dagr hinn fegrsti ok skein
söl um alla verold (Flovents Saga II s. 179); um mor guninn svö snemma
sem salin var vermandi veroldina med sin um skœrum geislum (Elis Saga
ok Rosamundu s. 119).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
