Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 133
goöa kap. 34), att den röda elden leker (är i häftig,
svallande rörelse) snabbt kring den breda byn, men örnar
vålla, blåsande, denna brand:
Rauar leikr um bœ br eldan
br adr at váru ráöi
eldr, en emir valda
at-blásendr pvi våsi.
Man erinras om mythens jätte uti örnham, som med
sina vingars fläktande sänder fram vinden. Det är
onekligen ett fint drag af skalden att låta krigets foglar taga
en verksam del i förödelsen1.
Innan jag lemnar skildringen af elden och ljusets
element, bör påminnas om det synbara välbehag, hvarmed
de gamle författarne framhålla det glänsande, strålande,
Så tecknas t. ex. Balder i Gylfaginning (kap. 22) på
följande sätt: »Balder är så glänsande (bjartr), att det lyser af
honom, och en ört är så hvit, att den jämföres med Balders
ögonbryn; den är den »hvitaste» af alla örter och derpå
kan man märka hans skönhet både till hår och gestalt».
Vi ha förut omtalat skildringen af Gerds strålande
skönhet2. I Eddasångerna nämnes understundom den
strålglans, som tänktes frambryta öfver Valkyrior och kämpar8.
Det betonas, såsom exemplen3 visa, ,att de glänsande
vapnen läto solljuset stråla tillbaka. Man framhöll ofta
det sken, som utgick från det glänsande svärdet t. ex.
fr ånn mœkir, V♀lundarkviöa str. 18, från egg (de skinande
eggarne, Hkr. Saga Haralds haröráöa kap. 54 uti en visa
af Arnorr). I Grágás (I s. 206) nämnes sköldarnes
blänkande i förbannelseformuläret (skildir buka).
1 I Haustlong str. 13 förekommer en mythologisk eldscen.
2 Allir heimar birtust af henni, Gylfaginning kap. 38.
3 T. ex. Helg. Hund. I str. 15: på brå Ij öma af Logafjqüum,
en af perm Ijámum leiptrir kvámu; str. 16: af geirum geislar stodii;
Helg. Hund. II str. -36: nema at Udi lof (kings Ij öma bregöi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
