- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
152

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: i

modsfulla teckning af den sjunkande solen, i Sigh väts
verser om det förändrade skick, i hvilket Norges
natur tedde sig för honom efter konung Olofs död. Ännu
ett par exempel, som ej omtalats i det föregående, må
anföras. Enligt Skirnisfçr str. 4 klagar den kärlekssjuke Frej,
då han tjusats af jättens fagra dotter, att alfsolen lyser
alla dagar, men ej i enlighet med hans önskningar:

Álfrqèull

lysir um alla däga

ok peygi at minum munmn.

Här betonas allså motsatsen mellan solens glans och
gudens ouppfylda trängtan. Enligt Guörünarkviöa II str. 11,
råder deremot en dyster harmoni mellan Gudruns
hjertesorg och nattens dunkel. Den förkrossade qvinnan klagar:

Nött pöttumk
nidmyrkr vera,
er ek sárla satk
yfir Sigurd i,

d. v. s. »natten tycktes mig vara nedmörk, då jag satt
sorgsen vid Sigurds lik». Här framhålles öfverensstämmelsen
mellan naturen öh hjertat.

På ett i all sin enkelhet ganska tilltalande sätt målas
uti Ljosvetninga Saga (A 5) den samklang, som eger rum
mellan den leende solskensdagen och det fröjdefulla sin-*
net. Det talas om kärleksförhållandet mellan fördis och
Sörle. En solskensdag, då det var sunnanvind och vackert
väder, gick den förra, enligt sagan, ut till sitt lärft, som
låg till blekning. Då fick hon se en man rida fram till
gården och utropade, då hon kände igen sin älskare: nu
är det starkt solsken och sunnanvind — och Sörle rider
upp till gården1.

I allmänhet måste, såsom förut blifvit antydt,
erkännas, att i den fornnordiska diktningens naturskildringar

1 Nu er mikit um sölskin ok sunnanvind — ok Hör Sorli i gård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free