Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
D.v.s. Haka blálands strandar brim gnyr,brattir hamrar (eller
enligt Finnur Jonssons ändringsförslag bratta hamra), ait
gjálfr eyja pjálfa UÖr ut i stad vides. I öfversättning:
»Hakes (sjökonungens) blå lands (hafvets) strands
bränningar gny eller slå bullrande mot de branta klipporna (enl.
handskriftliga läsarten: klipporna äro branta, se Eg.), allt
öarnas lands (hafvets) buller, d. v. s. det brusande hafvet,
går utåt hafvets plats d.l v. s. drager sig tillbaka från
stranden». Då det i den senare hälften af strofen berättas,
att Kormakr ej kan sofva för sin kärlek till Steingerör, torde
Bugge {Om versene i Kormaks Saga s. 73) hafva rätt i
sin fina anmärkning, att skaldens tanke varit följande:
Havet slåar snart mod Stranden, snart drager det sig
til-båge i Dybet, men min Tankes Ström gaar altid imod
Steingerör ved Nat som ved Dag.
Enligt en visa i Grettis Saga (s. 14) glider lifvet för
kämpen fram uti bränningar, då han drabbas af ofärd1.
Om lifvet i allmänhet, det snabbt bortilande, gälla ju
skaldens ord: lifvet förgår som en ström. Samma tanke
träder oss till mötes hos Saxo i ett af dennes
Starkads-qväden:
Ut sine regressu pronas agit alveus undas,
sic ætas hominum, cursim labentibus annis,
irreditura fluit.
Då emellertid, såsom Sigurdsson ådagalagt (Sn. Edda,
III s. 294 ff.), Saga Starkaöar hins gamla, uti hvilken en
metrisk parafras af Saxos vers förekommer, är ett
falsarium från förra århundradet, kommer denna här ej i
betraktande. Stället hos Saxo har anförts, emedan det
möjligen går tillbaka till ett qväde, affattadt på norröna
tunga.
Här må påminnas om den legendariska literaturens
språkbruk, enligt hvilket menniskans lif är en färd på ett
1 Réttmn gengr pesswn fleinhvessanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
