Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖLERMANNALAGENS LJUDLÄRA. 67
hialjpa 2 gånger, hiœlpœ 14. i), miœrpra, mieta kunna
nämligen förklaras så, att originalet haft ia i rotstafvelsen
med följande a i ändelsen. Afskrifvaren, som i sitt
språk hade öfvergången ia > iœ genomförd, kunde då
komma att skrifva t. ex. hiœlpa, der ändelsens vokal
influtit från originalet. I grœwa kunde ändelsens a ha
inkommit från sidoformen grawa (jfr granit 99. l), se Kock
s. 120; på samma sätt quœrna från quarna. Men med
dessa specialförklaringar för några enskilda fall är ej så
mycket vunnet, då i alla händelser de flesta af
undantagen stå kvar oförklarade. Mot sådana värbformer som
awœrkat, hœfpat, frœlsape, œrrat stå forwœrket, hœfpet,
hœfpœt, owœþiaper 39.6, oicœþiœpo 180.12—13, ivœpiœt 179.
22. Kocks förklaring af pepan från en äldre *paþan
förefaller ej sannolik (jfr fornn. pedan). Öfverensstämmelse
i fråga om ändelsevokalens kvalitet råder mellan hœpan,
mœpan och pepan (dock äfven mœpœn, se ofvan). Då i
så många af undantagen ej några specialförklaringar kunna
gifvas för ändelsens a, och då detta a ofta växlar med œ
i samma ord, torde a i de flesta fall vara inkommet från
originalet, som kanske oftare behöll ändelsens a i trots
af rotstafvelsens œ. Observeras bör det konstant
återkommande a i vb. skeva samt i låneordet hœrra, om
hvilket se Kock s. 121. Här kan ock nämnas låneordet
testament 7. io, 67. 10, testamœnt 32. io med a i penultima.
Anm. 11. I ändelser, som icke följa omedelbart på
rotstafvelsen, möter vokalen œ (e), om mellanliggande
stafvelsen har œ. De antecknade fallen äro liœstœnœ 134.
16, kirkiu wœriœndœ n. a. pl. 10.2, 15.1 etc. 6 gånger,
som måste anses vara en plural efter a?z-stamsdekl., jfr
a. pl. eghanda 70.3, se Kock s. 124 och 167; lœkœrœ 143.
10, rœttærœ 124. 18, skylÖlœstœ 56. not 6). — Enda
antecknade undantaget är tihœrrœpa 47.6, jfr Kock s. 167.
Anm. 12. I afledningsändelser möter a i awerkan
80. 13—14, fœlapi 91. 6, il, hœgnaþe 95. 19, hœriansun 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
