- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
148

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 KOBERT LARSSON. ATS 12: 2

och det långa / i scullu, pres. plur. 86,15 böra
förklaras.

Anm. 2. Om det ursprungligen långa r i tihœrrœpa
47. 6 se Falk, AnF IV, 358, Noreen, AnF V, 389 noten.

e) I slutljud möta följande fall af förlängd konsonant:

o) Efter lång vokal: mall 28. il, 29.2,3, 45.4 etc.
9 gånger {mal 3 gånger, maal 4 gånger), giptar mall
55. 16, giptœr mall 60. 15 (gipter m,aal 57. il), ball 159.8
(B har baal), siœll 60. 16 (siäl, siœl 5 gånger). I enlighet
med Noreens framställning i AnF VI, 319 ff. inträder
förlängning af kort konsonant omedelbart efter lång vokal,
endast då den föregående vokalen ägde »stark geschnittener
accent». Hur det långa I här är att förklara, vet jag ej.

/?) Efter föregående kort vokal möter förlängning i
øll 19. 12. Jfr Bråte, Äldre Vestmannalagens ljudlära s.
75. Han antager, att i obetonad sammansättningsled
konsonanten, som följer på den korta, genom ställning i
obetonad led ännu mer reducerade vokalen, i förhållande
till denna kunde uppfattas såsom lång, och att
d\ibbel-skrifningen deraf är en följd. Här ingår visserligen ej
øll i sammansättning, men kan i alla fall vara den ur
sammansättningar lösryckta formen. Noreen har i
Ge-schichte § 166, b) framstält den meningen, att förlängning
af kort konsonant efter kort vokal inträdde, då den korta
vokalen var starkt bibetonad. Om den långa konsonanten
i fyll, skiœll, hell se ofvan b).

§ 36. Enkelskrifning af konsonanter i sådana fall,
i hvilka man i enlighet med de etymologiska
förhållandena skulle vänta dubbelskrifven konsonant.

I föregående § är vidrördt, hurusom i SödL liksom
i fsv. i allmänhet det långa konsonantljudet icke
betecknas framför annan konsonant och i slutljud. Det
förnämsta undantaget från denna ortografiska regel
bildades af beteckningen II i slutljud för långt 1. Inter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free