Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkrarna i Schweiz, blåklinten (Centaurea Cyanus, L.) och
Silene cretica, L., lära också vara inhemska i Mindre Asien,
Grekland och Italien[1].
Att Schweiz ej var det enda europeiska land, som
hade åkerbruk under stenåldern, är naturligt, och man
har äfven funnit bevis för åkerbruk redan då i andra
länder[2]. Men för möjligheten af dylika bevis, fordras
det ett så egendomligt sammanträffande af gynnsamma
förhållanden, att man ej kan vänta dem i alla de trakter,
der åkerbruk då verkligen fanns.
Under bronsåldern få vi från de särskilda länderna
ännu flera bevis för såväl husdjursskötsel som åkerbruk.
Så veta vi, att man i Danmark då odlade både hvete
och hirs (Panicum miliaceum, L.), samt att åkerbruk
allmänt idkades i Sverige[3]. Att hästen användes både till
åkning och ridt, visas af afbildningar, af betsel m. m[4].
Det är möjligt, ja sannolikt, att såväl husdjuren
som sädesslagen kommit från Asien till Europa med de
under stenåldern hit invandrande ariska folken[5]. Men
äfven om så varit fallet, är det ju en skänk till Europa af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
