Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegelarkitekturen i Norra Europa och Uppsala domkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
E. WRANGEL.
ATS 15: 1
förekommer i Skandinavien mera sällan under medeltiden,
ehuru denna anordning är starkare än den förra. Dock synes
man icke varit fullt konseqvent eller noggrann i detta afseende.
Munkförbandet var vanligen blott »beklädnadsförband», det
vill säga att blott murytorna voro af tegel, men kärnan af
naturlig sten, vanligen gråsten i kalkbruk, hvari bindarne
insköto. Flerstädes äfven i äldre kyrkor, t. ex. Gumlösa,
liksom i Waldemarsmuren vid Danevirke, är emellertid
murverket helt igenom af tegel. — På sned liggande
(stundom glaserade) tegelstenar användes särskildt
mosaikartadt i golfläggningar; i murytorna begagnades det någon
gång, vanligen för gaflarnes utsmyckning.
Temligen tidigt började man också tillverka tegel
med afrundade sidor; och fick denna rundning olika form,
iakttagits i flere gamla tegelkyrkor i Skåne (t. ex. Gumlösa), nemligen
att stenarnes sidoytor äro refflade med sneda fåror; så är ock
förhållandet i romanska kyrkor i Danmark (se Löfflers. 171) och
äfvenledes flerstädes i Tyskland, t. ex. i Lübecks område, i Bergens
klosterkyrka på Rügen (danskt inflytande), i Colbaz, Nicolaikirche i
Brandenburg, Mandelsloh i Hannover (Kornerup ÅnO 1881 s. 20). Man
anser vanligen, att dessa refflor äro märken efter tegelformarne (före
bränningen). Haupt, Vizelinskirchen s. 93, tror deremot, att de
härledt sig från en behandling af det brända teglet med
stenhuggarverk-tyg (»Scharriereisen»); dylikt sätt att behandla teglet såsom huggsten
lär förekommit t. ex. å Lübecks dom och, ännu egendomligare, å
apsiden i Ratzeburgs domkyrka. Om så varit förhållandet äfven i
Skandinavien, måste vi tills vidare lemna oafgjordt. Det är emellertid
icke blott i Skåne, utan ock i öfre Sverige, t. ex. å Sko klosterkyrka,
som man har iakttagit sådana refflor. Då nu dessa refflade stenar i
alla händelser vittna om ett lika behandlingssätt — före eller efter
bränningen —, så är det högst intressant att kunna konstatera det
samma slags tegelstensteknik användts i Nord-Tyskland som i
Danmark och Sverige; och detta är ett bevis på att gången af
tegelmaterialets utbredning varit den ofvan anförda och icke en annan, t.
ex. den af Haupt gissningsvis framstälda, att tegelarkitekturen förts
till Skandinavien af »Normanderna» direkt från Södern. Till denna
teori återkomma vi strax nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
