Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLÅNDSK LITTERATUR I SYERIGE. 77
Gudmundur Andrjesson sysslade bredvid sitt
lexikografiska arbete med edda-dikterna, och blef en bland de
första, som tog itu med att tolka dem.
Han hade kommit ned till Köpenhamn under ganska
underliga förhållanden. För fattig att kunna tänka på
universitetsstudier eller möjligheten af att själf bekosta sig
en dyrbar färd ned till hufvudstaden, blef han den simple
bonden i någon stilla afkrok därhemma på Island. Men
så tog hans litterära lust ut sin rätt, och en dag skref
han ihop en liten afhandling om månggifte.
Han hade studerat bibeln, och ingenstädes, vare sig
i gamla eller nya testamentet, hade han funnit något
förbud för att en man kunde få hålla sig med mer än en
hustru, om han så själf fann för godt. Det skulle helt
säkert ej hafva fallit Gudmundur in att praktiskt söka
tillämpa sin teori; en man i hans ställning hade utan
tvifvel bryderi nog med att föda en. Hvad han ville, var
helt enkelt att få visa sin lärdom. Men det var farligt
nog att ge sig in på och yttra sig i ett dylikt spörsmål.
Den lilla skriften hade också knappt hunnit läsas af
vänner och bekanta, förrän höga vederbörande fingo nys om
den, och det blef väsen af. Författaren blef tilltalad,
fängslad och omsider nedförd till Köpenhamn för att stå
till rätta inför den teologiska fakulteten. Denna fann
dock saken ganska ofarlig och efter åtskilliga förklaringar
och utredningar blef Gudmundur till sist frikänd och
lössläppt.
Han kom således ganska lyckligt undan, och om det
visserligen ej varit så alldeles angenämt att råka i
kollision med den sociala och kyrkliga ordningens väktare, så
hade han åtminstone den glädjen af sin färd, att nu
omsider befinna sig i den efterlängtade universitetsstaden.
Dock torde dagarna ha blifvit bittra nog för den fattige
Magnus Oláfssons Specimen Lexici Runici, Hafniæ 1650, betygat
honom sin erkänsla och stora tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
