Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLÅNDSK LITTERATUR I SVERIGE. 147
manuskriptfrågan på tal. En dag i mars 1685 inkom
nämligen till x4ntikvitetskollegiet en skrifvelse med
förfrågan om, hvart de handskrifter tagit vägen, som
»Islän-daren Sahl. Jonas Rugman inbraehte», och på hvilka
enligt »Acad:s slutne räkningar des ærarium uthgifwit
600 Dlr Kmt». De hafva icke, heter det, trots kanslerns
skriftliga befallning af den 8 februari 1670 blifvit
öfverlemnade till universitetsbiblioteket, och månne
Antikvitetskollegiet ens förvarar dem bland sina samlingar? Eljest
torde man kunna få upplysning om, hvar man kan ha
att återfinna dem, eller i »widrigt fall», huru »Akademien
skall kunna få »tilbaka dhe penningar, som till deras
införskaffande blifwit uthlagde» \
Helt säkert följde på denna skrifvelse långa
förklaringar från Antikvitetskollegiet, hvarefter saken väl
öfverlemnades till »vederbörlig execution». Men huru man
sedan än må hafva skött det hela, hvarom jag icke haft
tillfälle att ta någon närmare kännedom, så hafva
emellertid besvären icke ledt till något resultat.
När således Hadorph såg sig nrståndsatt att på
laglig väg få ut sin rätt, sökte han ta den själf. Det var
emot Reenhielm, som han på ett sådant sätt vågade vända
sig. Mellan de båda hade förhållandet aldrig varit godt.
Reenhielm, som genom inverkan af sin styffader Verelius
kommit att ägna sig åt de moderna antikvariska studierna,
betraktades — han likaväl som Rudbeck — af
Antikvitetskollegiets män såsom en inkräktare på de områden,
öfver hvilka man naturligtvis ansåg kollegiet äga
privilegierad rätt. Och ännu mera spändt blef detta förhållande,
sedan de kommit i delo om riksantikvarie-befattningen.
Man finner också, att Hadorph på allt sätt sökt icke blott
kriticera utan äfven misskreditera sin medtäflare, och man
1 Enligt en afskrift i Örnhielms papper, Kongl, biblioteket.
Originalskrifvelsen har jag ej sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
